Vare sig konstgjorda avtal eller kuvöser i glas kan främja patientsäkerhet eller hålla liv i granar.

Vad än Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tar sig för verkar det som att varken situationen att hålla liv i granar eller patienter är optimalt. Med både personal och ekonomi som inte går ihop, står Norra Sverige utan sjukvårdspersonal på grund av SKR:s nationella avtal. https://www.dagensmedicin.se/arbetsliv/arbetsmiljo/tufft-i-norr-med-nya-hyravtalet-gar-inte-att-direktupphandla-langre/

Vårdköerna har aldrig varit så långa som nu. De köer som betades av under pandemin har på grund av personalbristen blivit än värre. Köerna växer eftersom konsulter inte tänker arbeta utifrån det nationella avtalets förutsättningar.

Hade den fasta personal som SKR säger sig ha lyckats rekrytera funnits, hade köerna inte växt!

Inte ens den berömda 8-miljonersgranen i region Skåne mår bra. Uppkopplad som en intensivvårdspatient i en glasinkubator håller den sakta på att dö.

https://www.sydsvenskan.se/2024-08-20/granplanta-i-dyrt-konstprojekt-pa-sus-ser-vissen-ut/

Kan vi komma överens om att det inte går att tvinga personal in i fasta tjänster, lika lite som att tvinga en gran att växa instängd i en konstgjord miljö som ska likna en hälsosam miljö?

Ska patienter sakta behöva dö i vårdköerna, precis som Sveriges äldsta gran i ett experiment, för att SKR med ett nationellt avtal sakta urarmar svensk sjukvård?

Det är dags att ifrågasätta och omvärdera de nationella avtal som påverkar både vårdpersonalens arbetsvillkor och patienternas hälsa. En hållbar lösning kräver att vi lyssnar på de som arbetar i vården och anpassar avtalen efter verkligheten, inte tvärtom.

Cecilia Svanlind Thörn

Vice ordförande Svenska Vårdkonsulter