SKR: En koloss på lerfötter?
Läkartidningen skriver den 20 juni om utredningen angående SKRs roll i offentlig förvaltning. Vi har också velat titta på rapporten och instämmer med bilden av SKRs orimliga roll i den offentliga sektorn, och instämmer i att en stor förändring behöver ske snarast.
SKR har gjort sitt och är med all rätt i nuvarande form ett föremål för kritik. Det är inte okej att med offentliga medel finansiera en intresseorganisation som har ansvar som en myndighet, med bristande krav av ansvar och insyn där överenskommelser inte är juridiskt bindande och urholkar lagkrav.
Det är dags att slopa SKR för en transparent och effektiv och ekonomiskt försvarbar förvaltning i statlig makt.
— Cecilia Svanlind Thörn, vice ordförande SKSF
Lisa Castilla
I hjärtat av Sveriges offentliga förvaltning står en organisation som få känner till men som påverkar allas våra liv: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Tänk dig en hybrid mellan en myndighet och en fackförening för kommuner, och du är halfway there. Men är denna organisation verkligen den stöttepelare för lokal demokrati som den utger sig för att vara, eller är den snarare en tickande bomb i vårt demokratiska maskineri?
Det stora rollspelet
SKR har lyckats med konststycket att vara allt för alla - och ingenting för någon. Som en kameleont i den byråkratiska djungeln skiftar den form mellan att vara:
- En pseudomyndighet (utan ansvar)
- En lobbyorganisation (med för mycket inflytande)
- En mellanhand för statliga pengar (utan transparens)
Den osynliga handen (som rotar i statskassan)
Tänk dig att du kunde spendera skattepengar utan att behöva stå till svars för hur de används. Låter det som en dröm? För SKR är det verklighet. Med en budget som skulle göra vissa länder avundsjuka, jonglerar SKR miljarder utan den petige revisorn som kallas "offentlighetsprincipen" hängandes över axeln.
Krisberedskap à la SKR: "Det löser sig nog"
När pandemin slog till stod Sverige inför sin största kris i modern tid. Och var fanns SKR? Tja, de var upptagna med att försöka lista ut sin egen roll i kaoset. Medan viruset spred sig, spred SKR förvirring om vem som egentligen hade ansvar för vad.
Lagstiftning light™ - nu med 50% mindre bindande kraft!
SKR har uppfunnit en ny form av "lag" - överenskommelser som är bindande, fast ändå inte. Det är som att spela Monopol där "gå i fängelse"-rutan bara är ett vänligt förslag. Resultatet? En urvattnad version av demokrati där ingen riktigt vet vem som bestämmer vad.
Den demokratiska schizofrenin
I SKR:s värld är gränserna mellan stat och kommun lika suddiga som en akvarell i ösregn. Å ena sidan ska organisationen representera kommunernas och regionernas intressen gentemot staten. Å andra sidan agerar den som statens förlängda arm för att implementera nationella riktlinjer. Det är som att vara domare och spelare i samma match – en match där spelreglerna ändras mitt i spelet.
Denna rollförvirring leder till en demokratisk schizofreni där SKR ibland kämpar mot samma policies som de hjälpte till att utforma. Det är som att se Dr. Jekyll och Mr. Hyde spela schack mot varandra – fascinerande att beskåda, men knappast effektivt för samhällsstyrningen.
Den byråkratiska svarta lådan
Om Sveriges offentliga förvaltning vore ett stort maskineri, skulle SKR vara dess kontrollrum – en plats dit få har tillträde men som ändå styr hela verksamheten. Problemet? Detta kontrollrum är inlåst, utan fönster och styrs enligt principer som ingen utanför rummet riktigt har koll på.
Denna brist på insyn skapar en byråkratisk svart låda där avgörande beslut fattas, omfattande summor fördelas och viktiga riktlinjer utformas utan att medborgarna har någon reell möjlighet till granskning eller påverkan. Det är som att ha en skuggregering inom den faktiska regeringen – en situation så anmärkningsvärd att den skulle få själva den svenske byråkraten att tappa både hakan och sin välstrukna portfölj av förvåning.
Vägen framåt: Dags att städa i demokratins garderob?
Så vad gör vi med denna byråkratiska gordiska knut? Här är några vilda idéer:
- Operation Transparens: Låt SKR bada i offentlighetsprincipens klara vatten. Antingen simmar de, eller så...
- Regionernas återkomst: Ge makten tillbaka till folket (eller åtminstone närmare folket än vad den är nu).
- Statliga myndigheter 2.0: Låt de som faktiskt har ansvar också ta ansvar. Revolutionerande, eller hur?
En demokratisk evolution
Kanske är det dags för en evolution i svensk förvaltning. Tänk om vi kunde kombinera det bästa av två världar: den lokala förankringen som kommuner och regioner erbjuder, med den transparens och ansvarsutkrävande som statliga myndigheter (åtminstone i teorin) står för?
Detta skulle kunna innebära en ny typ av regional struktur, där lokala beslutsfattare arbetar i direkt samverkan med statliga myndigheter, utan mellanhänder som SKR. En struktur där varje krona kan spåras, varje beslut granskas, och där medborgarna har en tydlig röst i hur deras närmiljö formas.
Slutsats: Dags för en demokratisk vårstädning
SKR har vuxit från en hjälpsam mellanhand till en byråkratisk bläckfisk med tentakler i varje aspekt av svensk förvaltning. Det är dags att fråga oss själva: Vill vi ha en skuggregering som ingen röstat fram, eller en transparent och ansvarsfull offentlig sektor?
Kanske är det dags att tacka SKR för tjänsten och önska dem en trevlig pension. För i en äkta demokrati bör makten ligga hos folket - inte i en organisation som få kan stava till och ännu färre förstår.
Att reformera eller till och med avveckla SKR är inte bara en fråga om effektivitet eller ekonomi. Det handlar om att återställa den demokratiska balansen, att skapa en förvaltning som är begriplig för medborgarna och som kan ställas till svars för sina handlingar. Det handlar om att bygga ett system där "folkets röst" inte är en tom fras, utan en levande princip som genomsyrar varje aspekt av hur vi styr vårt samhälle.
I en tid när tilliten till demokratiska institutioner är under press världen över, har Sverige en chans att visa vägen. Genom att våga ifrågasätta och omforma strukturer som SKR, kan vi skapa en modell för modern, transparent och effektiv demokrati som kan inspirera långt utanför våra gränser.
Så, kära Sverige, är vi redo att ta steget in i nästa kapitel av vår demokratiska saga? Eller ska vi fortsätta låta SKR skriva manuset åt oss, bakom stängda dörrar?